-

Nu får det vara nog med sömnproblemen , ont i hjärtat och gråten i halsen. Om jag inte kan ta tag i mig själv nu så går jag under. Och vissa säger att dom inte förstår och att jag måste tala klarspråk. Men det har inte gett mig någon skillnad när jag gör det? Jag får samma dumma svar tillbaka i alla fall, det är ju nästan så att man blir arg på människor runt omkring en. Jag väntar fortfarande på mail från min kurator men hon är väl naturligtvis glömt bort mig! Så jag måste maila henne, men frågan är, kommer jag ta tag i det i alla fall? Jag kan säga här på bloggen att jag mår dåligt nu, men om ni ringer och frågar mig hur jag mår om 1timme kommer jag bara säga att jag mår bra. På det sättet slipper man tänka så mycket på hur man mår eller ta upp det överhuvudtaget. Min kurator sa att det jag har inom mig är som en stor klump av en massa saker, så jag kan inte riktigt formulera mig. Och enligt henne är jag uppenbarligen en sån som måste förmedla mig så rätt som möjligt och kan inte låta saker jag säger verka stökigt. Det stämmer nog, för jag vill att dom probemen jag pratar om måste låta så logiska som möjligt.
Men det går ju inte, det har jag märkt i alla fall, jag är ju bara ;

- Lat!
- Känslig!
- Barnslig!
osv osv..

Nej, nu får det fan vara nog, jag orkar inte heller vara kvar på samma plats. Jag tappar snart mina mål och mina drömmar, helt och hållet! Jag behöver hjälp och jag behöver ta tag i vissa saker men uppenbarligen så klarar jag det inte ensam.. Det är; Jobbigt!